Jag är en grymt förvirrad människa, blyg med för den delen.
I allafall när det kommer till att säga till folk vad jag tycker om dom, speciellt när jag är kär. Som jag är nu. Suck.

Vafan ska man säga egentligen? "Jag är kär i dig, om du ville veta."
Nä. Han skulle nog inte ens bry sig.. Fast, jag vet inte, för han är.. som han är (knäpp, mupp och lite sådär allmänt störd, på ett bra vis).

När, nu tänker jag gå och klippa lite i mitt hår, lär säkert inte bli så jättebra, men men.

 

Satt och kollade på kort på William.. Helt otroligt att han redan är 1 år, var ju inte alls längesen jag och Malin satt och bölade i min säng för att han var så söt!

En lillebror/lillasyster ska han allt få, dock kommer det nog dröja några år då jag inte har psykisk kraft till ett till barn nu och har dessutom ingen partner, vilket är VÄLDIGT bra att ha när man har barn har jag märkt..
Visst, ens föräldrar och vänner (de närmsta..) är jävligt bra stöttepelare, men det hjälper inte när man bor ensam, man måste ta med sig barnet ÖVERALLT, man kan inte ens gå ner till tvättstugan själv..
Näe, dagen jag skaffar ett till barn ska jag ha en partner, tänker inte vara ensam och uppleva samma sak igen. *tänker positivt*

Nåväl, söker jobb som en dåre, hittar mest i Göteborg och det blir för långt att pendla.. Vill inte att William ska vara på dagis halva dygnet liksom..

Näe, nu ska jag faktiskt ta och möblera om medan lillemannen sover! :)

 
Du är det finaste jag har